Dudley Perkins har aldrig varit någon av mina favorit emcees men jag har alltid tyckt om hans ärlighet och egenhet i hans texter. Han kör helt och hållet sin egen style och därav låter det därefter. Ibland smått ointressant och ibland, eller rättare sagt mestadels, helt lysande. Jag missade hans show på Fashing i augusti tillsammans med hans tvillingsjäl Georgia Anne Muldrow, vilket grämmer mig lite, men men, gråt inte över spilld mjölk som Mamma sa. Det som egentligen intresserade mig mest med deras konsert var inte direkt musiken utan vad dom skulle förmedla och vajben som skulle följa utav det kollektivt i rummet. Flummigt? Se dokumentären nedan så kanske ni fattar...
Dudley Perkins Documentary: "Interplanetary Peace Talks (2012 A.U.)" from Xylophone Films on Vimeo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar