Hip-hop 2011: Overlooked mixtapes

saxat från Pitchfork:

"For the past decade-plus, naysayers have repeatedly proclaimed hip-hop's death, but the genre hasn't just soldiered on, it's flourished. Of course, it's no longer the all-conquering Billboard-dominating machine it was at the beginning of the 2000s. Instead, there are a few top sellers (Eminem, Wayne, Nicki, Jay, Kanye, Drake, Rick Ross) some scattered newcomers (Kendrick Lamar, J. Cole, Wale, Big Sean) and then... the rest. An avalanche of DatPiff downloads and improperly tagged .rar files, the internet is packed with terabytes of under-celebrated rap music. While sites like ours have covered a wide variety of these artists, hip-hop is a genre that, in 2011, has a seemingly endless talent pool, yet few filters to sort the wheat from the chaff.

Here, we've sorted through hundreds of tapes (and successfully tuned-out thousands of DJ drops) in order to bring to you a picture of the worthy artists and scenes within hip-hop that haven't gotten much coverage over the course of the year. It's our attempt to look at hip-hop from new angles; so many times, the genre has been covered as if it were all about regions rather than artists. We attempt to look past that limited perspective to find people who might be working within established templates but are excelling within that formula, or artists who may not have fit into a convenient critical narrative but are still making work that stood apart."

The Weeknd: Mixtapes

Det brukar ta ett tag innan grejer kommer upp här då livet har sina prioriteringar och denna sida är minst sagt inte en av dom som ligger högst upp, but anyways... I somras fick jag upp ögonen för The Weeknd då en vän skickade en link till mig med remixen på Drake's "Trust Issues".

LINK: Drake feat The Weeknd - "Trust Issues (OPM Remix)"



Det måste erkännas att jag inte hört originalet ännu då remixen är svår att toppa i mitt tycke. Vilket känns ovanligt då remixes annars brukar vara mer eller mindre en besvikelse eller en studie i hur man förstör en redan bra låt. Ta remixen på SBKTRT's "Wildfire" till exempel som har en helt ok kärleksrelaterad vers av gästande Palaceer från Shabazz Palaces men har ett av världens mest slentrianmässiga beat av någon Schoolboy, Drummaboy eller nåt sånt. If it works don't fuck with it (!) var min första tanke. Fuck it, anyways! Tillbaks till The Weeknd. Efter "Trust Issues" kom jag över det första i raden, "House of Balloons", av de tre mixtapes som han/dom ska ha släppt ifrån sig innan årets slut. Varför jag skriver han/dom har med att göra att jag inte vet ifall The Weeknd endast är sångaren Abel Tesfaye eller om producenten Jeremy Rose också räknas med där. Båda två är av samma vikt för att det låter som det gör, så en helt konstig fråga är det inte. Abel står alltså för falsetten och Jeremy för mestadelen av portishead möter r kelly produktionerna.

LINK: The Weeknd - "House of Balloons" (mixtape)

I veckan var jag på en fest som slutade med att alla började erkänna sin kärlek för den mest smörigaste och honungsdrypande 90-tals rnb'en. Båda jag och en tjej var överens om att den bästa var den som var som mest porrig och sexfixerad. Det är liksom väldig svårt att slå t.ex Jodeci eller R Kelly på fingrarna när det kommer till sängkammarmusik. Trots sexets rakt i ditt ansikte närvaro i musiken finns det ständigt något mörkt och väldigt otrovärdigt med i bilden också. Det är väl ungefär där The Weeknd tar vid med texter om saknaden av natten som gått och separationsångesten som tar vid när ruset börjar gå ur kroppen. Allt dränkt med tonvis med reverb och melankoli. Det hela känns egentligen som en trip som ligger i gränslandet på att ta fart... and I loves it.

LINK: The Weeknd - "Thursday" (mixtape)

I mitt tycke är "House of Balloons" en helgjuten klassiker som står helt för sig då den bryter ny mark på rnb himlen. Efterföljaren "Thursday" börjar helt ok men når först i de 4 sista låtarna upp i samma kvalitet som "House of Balloons". Främst "The Birds pt.2" är helt otoppbar med motsägelserna i sitt knullsound jämte svartsjukedramat i texten.



Vad del tre i serien, "Echos of Silence", kommer ha att erbjuda återstå att se men något säger mig att jag inte kommer bli besviken. Kanske tråkigt men väl så sant är att den bästa rnb'n är den som handlar om kärlekens och vår sexdrifts baksidor och det är just det som The Weeknd levererar som bäst. Keep ´em coming.


"Baby leave them high heel shoes, cause I love it when you're looking down at me, I'm looking up at you, and I dont give a damn shorty watch me knock your boots off." - The Weeknd